Att kalla 2020 för ett märkligt år känns nästan som lite blasé vid det här laget, men likväl stämmer det. Det påverkade också mitt spelande markant, har jag märkt i efterhand. Kanske var det rädsla över att bli av med jobbet, men jag har lagt ut betydligt mindre pengar på spel nu än jag vad brukar göra. Istället har jag kört mycket av det jag redan har i mina bibliotek, men främst så spelade jag Elite Dangerous, No Man’s Sky och Football Manager 2020 under våren, förutom Last of Us 2 som kom strax innan pandemin slog till på riktigt. Last of Us 2 hörde också till en liten del av mitt svalnande spelintresse till den del att jag hade svårt att ta till mig andra spel efter jag var klar med det. Men det var inte bara av godo. Nåväl, här är i alla fall min lista på årets, i mitt tycke, bästa spel som kom under förra året.
5. The Last of Us part 2 (PS4)
Det klart mest omskrivna spelet under året, kanske med undantag från tågkraschen Cyberpunk 2077, var Last of Us 2. För min del så jag har väldigt kluvna känslor inför spelet, både när jag spelade det och tiden efteråt när jag diskuterade och pratade med likasinnade om spelet. Spelmekaniskt tycker jag det är ett mästerverk, men karaktärerna och storyn är inte det för mig. Kort sagt. Finns mycket mer att säga och jag försökte mig på ett blogginlägg om spelet som aldrig blev av pga orsaker, men jag har aldrig ”känt” så mycket om ett spel någonsin. På gott och ganska mycket ont. Hade jag spelat fler spel under året hade nog Last of Us 2 kommit längre ner på listan, är jag rädd.
4. Destiny 2: Beyond Light (PS4)
Kanske är lite fusk att sätta en expansion till gamla spel som Destiny 2 här, men det är min lista, jag gör vad jag vill! Och med denna expansion rör Bungie om i grytan ordentligt. Flera planeter/vapen/strikes/raids mm försvinner helt för att göra plats åt färre men mer lättjobbade platser. Och för min del är det helt ok, då jag sällan spelar Destiny så mycket ”som sig bör”, dvs jag kör oftast klart kampanjen och några heroic-grejer, sen drar jag vidare. Med Beyond Light har jag ändå kunnat få en bättre och enklare överblick av vad jag vill göra när jag loggar in, som jag inte hade förut. Sen så är Destiny alltid en fröjd att komma tillbaka till rent spelmässigt. Har fortfarande inte spelat ett FPS med bättre kontroller sen det kom. Lägger man därtill att Bungie rodde ihop nästan hela expansionen med folk som jobbade hemma, är det i alla fall lätt för mig att bli golvad. SYND då att storyn känns lite ”meh”. Men det bådar gott inför kommande expansioner
3. Yes, Your Grace (PC)
Årets sleeper-hit, för min del. Skaffade mig denna lilla pärla när jag sett Many a True Nerd visat det på YouYube, och det var en sådan fröjd att spela igenom. Det är sparsmakat rent grafiskt, rent av fult, men så oerhört charmigt och välgjort att jag inte bryr mig. Världen är genomarbetad och intressant, trots att spelet mestadels består av text och beslut som tas därigenom. Kort sagt är man en kung som ska styra sitt rike. Man håller hov, talar med diverse folk i riket, löser deras problem och tvister. Ska man rusta för krig eller förstärka slottets försvar och låta bondesamhället lida osv. Som sagt, oerhört mysigt spel som flera borde spela!
2. Football Manager 2021 (PC)
Folk som känner mig vet om min obeskrivliga kärlek till Football Manager. Trots att det är en glorifierad excel-template så kommer alltid många av mina spelminnen från alla år från det årets uppsättning av FM. Jag tror jag har runt 20 st FM i mitt steam-bibliotek varav det ligger långt över 100 timmar på samtliga. Årets upplaga är en uppgradering från förra året där Sports Interactive tog ganska stora kliv och gjorde om grafikmotorn rejält, samt att man gav oss statistiknördar ännu mer verktyg att leka med. Detta har fortsatt i årets upplaga och jag skulle vilja påstå att FM21 är ett av de bästa spelet i serien på många år. Har i dagsläget två saves igår där jag försöker mig på en moneyball-approach och en där jag har en ungdomssattsning. Spelet har också fått mig att bredda mina vingar i excel och kalkylblad, vilket är välkommet i mitt vanliga arbete också.
1. Crusader Kings III (PC)
Paradox enorma kungasimulator har krossat allt. Detta spelet är anledningen till att jag ännu inte kunnat köra spel som Hades, Empire of Sin, Ghost of Tsushima och The Pathless ännu. Jag har en hel del timmar i Crusader Kings II genom åren, och jag var lite orolig att uppföljaren skulle kännas lite sparsmakad, dels med tanke på hur många DLC och grejs som CKII ändå hade och dels med tanke på hur Paradox brukar skeppa sina spel(Bra men kanske inte jättemycket innehåll alltid. Se Stellaris och Imperator Rome tex) och låta de växa över tid, men CK3 överraskade mig. Uppgraderingarna från CK2 är stabila och det känns både mer lätttillgängligt för nya spelare och har djupet som mer rutinerade rävar strävar efter. Sen att spelet släpptes mitt under mitt Vikings-maraton låt det inte fatet heller, kan man säga. Har bara kört med vikinga-kungar i dagsläget, men jag spanar mer och mer åt kontinenten.
Nekroplasma 