Playerunknown’s Battleground är ett spel som jag aldrig trodde jag skulle tycka om. Jag har provat en del liknande titlar genom åren. DayZ, Arma 3 och H1Z1 har alla någon gång ramlat förbi min skärm. Dock så har jag inte fastnat för något av dem. Svårt att riktigt sätta fingret på varför, men främst tror jag att det beror på att spelen känns mer som att de kommer till sin rätt i co-op istället för att spela ensam. Något jag genom åren varit allergisk mot. Jag spelar helst själv, eller snarare, spelar hellre med andra när man inte behöver prata. Bra exempel är instanser i World of Warcraft eller The Division och motsvarande. Därför är jag ganska förvånad att jag nu ska skriva av mig lite om Playerunknown’s Battleground, eller PUBG, som jag tänker kalla det i texten framöver.
Det är egentligen diaboliskt enkelt; du hoppar ut genom ett flygplan, fallskärmar dig ner till utvald plats och en klassisk battle royale inleds. In i första bästa hus, loota skiten ur det, hitta vapen, ammo, skyddutrusting, the works liksom. Allt är väldigt rättframt. Samtidigt som du håller på gäller det att eleminera eller ducka för fiender. Rundan börjar med 100 personer och bara en kan vinna. Det är upp till var och en vilken strategi man uttövar. Själv kör jag på ”rädd kanin”-formen, och väljer ofta de mer ödliga platserna på kartan, där jag tror jag kan få vara i fred större delen av matchen.
Men plötsligt så tutar spelet till och informerar mig att jag måste ta mig inom en viss radie innan en klocka går ut, annars är det kört. Spelet tvingar mig gång på gång ner till en allt mindre och mindre yta, och till slut blir det allt som oftast en regelrätt shootout för att utse vinnaren. Och jag vet inte, andra spel har ju haft liknande mekanik genom åren, men jag har aldrig fallit så hårt för den som jag gör i PUBG. Kommer jag till ett hus och ser en öppen dörr, det är den värsta känslan som finns. Är den jäveln kvar? Finns det något loot kvar? Är det en fälla? Allt detta för en jävla dörr. För att inte tala om skräcken jag känner när jag rör mig ute i öppen terräng och hör ett skott. Fy fan. Det kanske är för att jag är ny till den här typen av spel, men jag känner en otrolig puls och nerv under nästan alla rundor jag kört än så länge. Att spelet blivit en twitch-sensation har jag inga som helst problem att förstå. Spelet är nästan lika roligt att se på som att spela, vilket inte många spel kan skryta med.
Finns det något negativt att säga om spelet är det att det trots allt fortfarande är i early access med allt vad det innebär. Det laggas och kärvar emellanåt och det kan störa ganska många i vissa lägen. Att komma trea på grund av lag är en källa till ragequits så bra som något. Men med 2 miljoner sålda enheter tvivlar jag inte på att utvecklarna ligger och optimerar utav bara helvete dygnet runt. Jag tror framtiden är ljus för PUBG, och jag kommer med all säkerhet återvända till spelet när det börjar snacka om GOTY.
Nekroplasma 