Så kom det då äntligen! Ett nytt Mass Effect. Som så många andra är jag en stor beundrare av första trilogin, anser rentav att det är den bästa och viktigaste spelserien under den förra generationen. Som så många andra var mina förväntingar väldigt stora på Mass Effect Andromeda och jag har inte missat vilket ljummet mottagande spelet fått hos vissa. Jag spelar det, och gillar det, men ser såklart var bristerna ligger precis som många andra också gör. Det här inlägget är mest för mig själv. En plattform att få orda av mig lite, då jag tycker det är mycket som behöver sägas om spelet. Så här är, helt enkelt:
Mina tankar om Mass Effect Andromeda.
SPOILERS! Obvi…
Seriöst, varför kunde ni inte bara turats om att ha hjälmen där? Dumme jävel
Det här spelet spretar åt så många håll att jag inte riktigt hänger med. Mycket av spelets uppenbara brister känns verkligen som att de kunde unvikas om spelet bara haft lite mer tid på sig i processen. Bioware har i dagarna gått ut med att det ska komma en större patch (torsdag den 6:e, tror jag) som ska rätta till många av de problem folk haft med spelet sedan släpp, vilket i mina ögon luktar att studion inte haft tillräckligt mycket tid på sig att fixa saker från början. Släppdatumet skulle hållas, antar jag. Men hur EA’s process ser ut kan jag inte uttala mig om. Att spelet känns lite ofärdigt på sina ställen är det svårt att inte hålla med om.
Jag satt häromdagen och listade saker jag gillade respektive ogillade med spelet. Tänkte redogöra lite:
Vad jag GILLAR med Andromeda:
- Grafiken
Grafiskt är Mass Effect Andromeda en riktig fullträff, mer eller mindre. Det här låter ju ganska knasigt med tanke på den nivå av skitstorm Bioware fått med spelets ansiktsuttryck. Men det tar jag längre ner. För faktum är att förutom animationerna på ansikten och viss typ av ”stelhet” hos vissa karaktärer, är Andromeda skitsnyggt! Jag föll direkt för designen på planeter och mellansekvensker och när jag kom till Havarl, planeten med mycket skog och typ djungel, då skakade jag på huvudet, dels av förundran över Frostbite-motorn och dels hur onödigt det är att ansiktena och animationerna känns så ofärdiga. I övrigt är spelet kanonsnyggt, och förhållandevis bra optimerat också, då jag kör på PC. 60fps utan större hicka på min relativt lågmälda dator är ett stort plus.
EDIT: Efter att jag skrev detta har det dessutom kommit en patch som fixar till mycket av det folk störde sig mest på just med ansiktsanimationerna och ögonen hos vissa NPC:er.
- Striderna
I början var jag inte alls såld på striderna. Jag saknade att kunna pausa strider för att använda min myriad av krafter jag hade till mitt förfogade och att kunna delegera mina kompanjoner på ett bra sätt. Men jag vande mig ganska snabbt. Nu tycker jag att striderna har ett helt annat flyt än tidigare och det är nästan ett rent nöje varje gång jag hamnar i strid. Jag kan ibland fortfarande störa mig på att bara ha tre krafter till mitt förfogande vid varje given tid då jag inte alls gillar valet av att kunna ha olika profiler på min karaktär heller. Jag vill vara en infiltrator. Punkt. Men det är bara så jag spelar, antar jag. Hur som helst, striderna känns varierande, köttiga och med just rätt mängd av kaos för att göra varje strid unik. Även om det, tyvärr, mattas av efter x antal timmar.
- Ljuddesignen
Bioware har alltid varit bra på ljud och musik. Även om Mass Effect 3 fick en hel del skit så var det på en punkt som spelet verkligen briljerade i min bok, och det är i ljudeffekterna från vapnen. Det var riktig UMPH när man sköt i det spelet, på ett sätt jag inte upplevt utanför DICE spel innan. Jag kan gladeligen säga att den fantastiska ljudbilden ligger kvar i Andromeda. Ljudet som min Isharay V ger ifrån sig när jag tittar fram och skjuter en fiende är väldigt tillfredsställande. Musikmässigt är Andromeda ett litet steg tillbaka, i alla fall för mig såhär i början. Övriga titlar hade lite mer minnesvärda spår. Men det är för den sakens skull inte dåligt. Musiken sköter sin uppgift utan att glänsa, kan man säga.
- Planeterna fortsätter utvecklas efter att du åkt därifrån
Det här är en liten, men ändå ganska skön grej med spelet. Ett tag efter jag fixat iordning planeten Eos och jag kände mig redo att åka vidare sa mina kompanjoner till mig att ”det hade varit skoj att se Eos igen för att se vad som hänt där det senste” typ. Vilket är ganska najs, kan jag tycka. Gillar att utvecklingen inte står stilla bara för att jag som spelare inte är kvar på planeten. Byborna, eller vad man ska kalla dom, kan faktiskt klara sig själva, mångt om mycket. En härlig touch som gör världen som Bioware vill måla upp med Andromda, lite mer nyanserad och ”verklig” om man så vill.
Drack. En ganska ball karaktär som tyvärr förstörs av dåligt manus. Det är lite för mycket ”HAHA I like the way you think, kid!” hela tiden. Kom igen!
Och så sakerna som jag inte vart lika förtjust i då. Då patchen fixade till det mesta med ansikten och ögon tänker jag inte nämna det nu. Men ändå:
Vad jag INTE GILLAR med Mass Effect Andromeda
- Planeterna är stora utan anledning
Det här var jag rädd för redan innan release. Jag tyckte att Bioware redan med senaste Dragon Age: Inqusistion att vissa av zonerna var för stora utan att innehålla något mer än kunna skryta med att ”våra zoner är lika stora som hela kartan i DET SPELET osv”. Jag har gärna stora kartor och zoner, men då vill jag ha en anledning till det också, inte bara vara stora för storlekens skull. Upptäckarkänsla, säger vissa, men ärligt talat, nästan allt man upptäcker är ju gamla remnant-prylar och kett-läger där det bara är att sopa rent fiender och skanna in lite researchpoäng. När Bioware innan release sa att ”våran första planet(Eos, tror jag) är större än hela Hinterlands från Dragon Age: Inq”, darrade jag rejält. Tycker att planeterna var lagom stora i det första Mass Effect redan, men efter att klagomål kommit under del 2 och 3 att upptäckardelen vart mer eller mindre obefintlig, antar jag att det här är en ganska så naturlig utveckling. Ja men upptäck då för faan, typ.
- Hanteringen av inventory och User Interface
Det här tycker jag är så märkligt. Under uppdrag kan jag plocka på mig massa saker, så kallad looting. Jag kan loota så in i helvete med grejer på vissa uppdrag att spelet säger till mig att det räcker nu, du kan inte ta mer. Ok, men när jag sen ska gå in och börja använda mitt nya, fräcka vapen jag precis tagit från en kett, då kan jag inte equipa det? Det går bara att göra vid en frontier outpost eller från Tempest. Va fan? Det här är så jävla dumt och inkonsekvent att jag baxnar. Varför ens ha inventory och hela det där ui:t om jag ändå inte kommer kunna använda det sedan? Man kunde väl hittat på en anledning som i tex The Division, där vapen man hittar i spelets Dark Zone, måste skickas in i karantän innan man kan använda vapnet utanför. Något sånt hade KANSKE kunnat förlåta Bioware här, men nu är det bara dumt. Riktigt jävla dumt. Där sitter man och dreglar över vilka bra stats och attribut ett vapen eller rustning har, och så kan jag inte använda det? Visst, jag kan ta mig till en outpost eller mitt skepp, men känns inte det jävligt onödigt? Det tycker jag. Väldigt frustrerande.
- Huvudstoryn
Den här är lurig. Jag tycker nog, med facit i hand, att storyn är rätt ok. Men däremot tar storyn en jävla tid innan den sätter sig. Jag fick traggla mig genom tre eller till och med fyra planeter innan jag riktigt började bry mig om huvudstoryn. Jag vet inte riktigt vad det beror på heller. Kanske beror det på att jag inte träffar på spelets huvudskurk, Archon, på väldigt länge. Ett möte i början som visar att det ändå finns något av intresse här, men sen pyser det tyvärr ut till ingenting under lång lång tid, för att sedan smälla till ordentligt. Jag tyckte det var intressant att läsa om kett och deras struktur och samhälle, men det var just det att jag var tvungen att läsa mig till allting, eller höra audio-logs, som tyvärr bromsade lite väl mycket. Det är saker som är lätta att missa, och det tycker jag är synd. Det ska inte behöva ta runt 25-30 timmar innan en historia ska rycka tag i en.
- Dialogerna
Den här är också lite konstig. Jag tycker att röstskådisarna överlag gör ett bra jobb, men det som dom säger är ibland jättekonstigt. Manuset känns som att det behövdes slipas lite på, minst sagt. Inte heller helt förtjust i det här ”lägga till en feeling” på ett svar. Men det känns igen från Dragon Age, så det är väl bara att vänja sig, antar jag.
- Varje gång jag går ombord på skeppet lämnar jag planeten
Seriöst, det här är bara så knasigt. Varför kan inte min Ryder bara få stövla ombord på skeppet för att byta utrustning, snacka med teamet eller bara gå på dass, utan att behöva lyfta varje gång? Det känns så himla himla onödigt på samma sätt som med min andra punkt längre upp. Störde mig som fan på när jag ville byta vapen eller så, och planet var närmast. Gick jag ombord var det ett par laddningsskärmar att ta sig igenom. Helt i onödan. Va fan!? Modda detta snarast!
Det här var lite av det jag tagit med mig under min första genomspelning av Mass Effect Andromeda. Blir sannerligen fler i framtiden. Spelet är märkligt så sett att jag kan lista ganska många saker jag stör mig på med spelet. Men ändå sitter jag med det i nästan 50 timmar och kör det hela vägen i mål. Jag förstår att folk blivit rejält besvikna på spelet, och jag håller egentligen med om allt. Ändå: jag fortsatte spela, och jag hade ändå roligt. Vilken konstig variant av Stockholmsyndromet, eller hur?
Nekroplasma 